Överraskande ofta verkar svaret vara för systemet självt.
Denna text har också publicerats i tidningen Terveydenhoitaja / Hälsovårdaren 4/2026 på spalten Från ordföranden.
Vi diskuterar strukturer, kostnader, informationssystem och prestationer, trots att hälso- och sjukvårdens grundläggande uppgift är mycket enklare: att stärka människans hälsa.
Hälso- och sjukvården omformas kontinuerligt. Vi diskuterar servicestrukturer, personal, finansiering och verksamhetsmodeller. Diskussionen är nödvändig, men samtidigt måste man våga fråga: vad finns hälso- och sjukvården till för?
Vi kan inte bestämma hur vi ska utveckla systemet förrän vi har kommit överens om vad vi ska bygga upp det för. Om målet är systemets effektivitet kommer vi fram till en typ av lösning. Om målet är att stärka människans hälsa, funktionsförmåga och välbefinnande kan lösningarna se väldigt annorlunda ut.
Man bör betänka vad som avses när man talar om att stärka hälsan. Vill man i första hand korrigera problem när de uppstår eller skapa förutsättningar för ett hälsosamt liv redan innan? Svaret på frågan syns i vad vi avsätter resurserna på och vad vi anser vara framgång.
Inom hälso- och sjukvården har vi yrkespersoner kompetens, kunskap och framför allt ansvar att göra vårt arbete bra. Ändå måste vi ibland ställa oss frågan: uppfyller vi först och främst systemets behov eller tillgodoser vi kundernas och patienternas behov? Tillhandahåller vi information som underlättar serviceprocessen eller information som hjälper människan att fatta beslut om sin egen hälsa? Lyssnar vi lika mycket som vi pratar?
Samma fråga gäller även utvecklingen av tjänsterna. Vem bestämmer vad som är viktigt? Vems röst hörs i beslutsfattandet, forskningen och utvecklingen? Och vems erfarenhet betraktar vi som expertis? Det är bra att komma ihåg att det vi anser vara viktig information också alltid är ett val. När vi bara hör systemets röst förlorar vi vår uppfattning om hur tjänsterna ser ut i människans vardag.
Genomslagskraften inom hälso- och sjukvården avgörs inte av hur väl systemet betjänar sig självt.
Det som avgör genomslagskraften är huruvida vårt arbete syns i människans hälsa, vardag och framtid.
Därför är kanske den viktigaste utvecklingsfrågan inom hälso- och sjukvården inte vad vi ska göra härnäst. Den viktigare frågan är: vem finns vi här för?
Först när vi vet svaret kan vi bygga ett system som verkligen tjänar sitt syfte. Denna fråga bör också styra våra förberedelser inför den kommande valperioden, eftersom lösningarna för hälso- och sjukvårdens framtid i slutändan är val som gäller vad vi anser vara viktigt och för vem vi bygger systemet.
Kirjoittaja
